Sista arbetsdagen avverkad

Det dök upp en lite annorlunda ansökan på jobbet härom dan. En handskriven lapp, ser ut nästan som skrivet på ett krogblock. Tjejen söker en supervisor tjänst och skryter om sina goda kunskaper i kommunikation. Undrar om hon räknar med skriftlig kommunikation i det? Ber om ursäkt att bilden är felvänd. Jag gav upp efter tredje försöket, den vill helt enkelt se ut så här.



Nu är jag inne på ren hushållstjänstgöring igen. Jobbade sista dagen i fredags. Jag bakade kladdkaka och tog med. Gjorde två stora, 24 bitar till 13 pers, eftersom jag vet de gillar sötsaker här. Men vad jag inte räknade med var att alla tog en rejäl bit av båda två ifall någon skulle vara godare än den andra. Det innebar att vi var fem som redan kl 09.30 snopna fick vara utan kaka. Men det bekom inte de andra alls. Inget dela med sig här inte. Å tre-fika det är ju bara att glömma! Jag hann knappt komma in genom dörren förrän kakorna var på vift. När jag sa att jag tänkt vi skulle fika efter lunch så skrattade de och jag förstod på dem att de trodde jag skojade.


Känns lite märkligt det här att det börjar dra ihop sig. Vill inte ens tänka på att det bara är en vecka kvar tills jag åker hem. Det blir till att maxa dagarna med roliga saker. Det började ju bra med en förkylning och helt däckad igår i feber. Men nu mår jag bättre. Snuvig och trött men ingen feber. Har haft tvättdag som ni ser på tvättlinan bakom mig, och jag lagade lite smarrig svärdfisk till lunch och bjöd in Marie.


Kom just på att jag inte visat några bilder på min nya lägenhet. Nåja, här är delar av köket och utgången till balkongen.

JO men det hände ju en rolig grej i fredags! När jag gick ut och skulle köpa lunch så hör jag hur det är någon som tvärbromsar så det skriker i asfalten och sen hänger på tutan. Jag vänder mig om och där hänger två manliga huvuden ut genom rutan på en lastbil och den ene skriker "My God, you have the most gorgeous ass I ever seen!!!" Själv såg jag nog ut som en guldfisk som gapa efter luft. Sen började alla bilar tuta bakom honom men han brydde sig inte att han spärrade två körfält "Vill du ha mitt nummer?", "Vad heter du?" "Går du här varje dag?" frågorna haglade medan bilarna bakom forsatte att tuta ilsket. DET skulle aldrig hända mig i Sverige.