Tog bussen till gymmet idag och som vanligt var det en annorlunda upplevelse. När jag pratar om bussarna så finns det olika sorter men jag har hittills bara åkt ZR-buss som är en minibuss där man med god bajansk vilja kan få in 18 pers - då sitter två framme hos chauffören och 4 (!) per rad på tre sätesrader, tre på en rad och en på hjulhuset. Hemma i Sverige skulle nog maxgränsen vara 12: tre per rad på tre rader, två på en rad och en hos chaffisen. Idag var det knökat och när jag frågade om bussen var full (vilket iofs var en dum fråga när jag såg hur packat det var) så säger chauffören som hade den hittills högsta rastamössa jag sett: Honey, there is a lovely spot here just for Your bum. Hela bussen stönade när jag med träningsväska skulle knö mig ner på denna lilla fläck. Jag räknade ut att jag var nr 23 ombord.
Jodå, Marie kör hårt med mig och ger mig träningspass varje dag att göra hemma och en gång i veckan, ibland två, är jag med på ett pass på hennes gym. Idag var det cirkelträning (styrka och kondition) med fokus på boxning. Mitt i passet stönade jag högt: "Jag ser ljuset Jonatan, jag ser ljuset!" För det var banne mig det värsta pass jag varit med om. Men nu sitter jag nöjd här i soffan med öm kropp och ser hur Charlotte Kalla kämpar i spåret.
Vi hade lite beachparty här i lördags då vi badade, grillade och mös. Det var Gayle med maken Michael och deras två barn, Karen med dottern Jodie, jag och Marie. Jättehärlig dag. Så såhär ser vår privata beachplätt med grillplats ut.
Vilken upplevelse att åka buss! Det är som på en skämtfilm tycker jag!!
SvaraRaderaJag tycker det är skönt att åka i min lilla Felicia. Ingen trängsel och musik har jag ju nu också.
Jag är förkyld. Det blev svettigt och jobbigt att delta i OS.
kram
Mamma