Lite mera bajanska intryck

Redan kl 07.30 var det nästan 32 grader i lördags morse.
Vi åkte på en liten biltur till östkusten efter jobbet, tänkte äta på vårt favvohak i Bathsheba och ta ett dopp. Efter ca 40 min körning står en vägbom på en bro. Jaha, vägarbete. Man kan ju tycka att det borde funnits en skylt lite tidigare, nu fick vi vända och åka närmare en mil innan vi kunde ta annan väg. Men varför sätta upp en skylt när "alla" ändå vet om vad som sker? Det är ju onödigt. Någon sa att de sagt nåt på en radiokanal någon dag. Och eftersom Bathsheba är en av öns turistattraktioner så har ju självklart alla turister (och vi) lyssnat just då på den kanalen och var fullt medvetna om vägarbetet..... Vilket kanske var tur i oturen att vår omväg tog en timma på kringelikrok vägar för vad får vi se - jo en naken man lunkandes över vägen. Han hade tagit sig en dusch under en kran vid vägkanten och var på väg för att hämta sina kläder på andra sidan. Ingen brådska där inte, vi fick vänta tills han passerat.

Vi hittade ett matställe längs vägen, tvärsöver där jag tagit denna bilden på en färgglad bostadslänga. Det var nog den godaste fisk jag ätit sen jag kom hit, alldeles alldeles underbar!

Idag på bussen till jobbet så klev det på en kvinna med ett litet barn. Inte alls ovanligt och här ger man sin sittplats till en vuxen med små barn. Gör vi det hemma började jag tänka. Och kom på att hemma har ju faktiskt folk barnvagnar. Det har de inte här. Här bär man dem tills de kan gå sen får de gå. Varför? Ja men vad ska de rulla dem på? Det finns ju inga trottoarer. Det funkar helt enkelt inte. Men det lustiga är att jag inte sett det förrän idag. Att ingen har barnvagn. Nåt annat jag reflekterade över i måndags när jag väntade på bussen är att här finns inget klotter alls. Inte på några väggar, murar, busskurer.... allt är rent och snyggt. Nåt annat positivt är att idag kom det frimärken. De har varit helt slut på ön i över en månad. Hur kan frimärken ta slut? Vi beställde frimärken från jobbet, man beställer hos regeringen. Det tog alltså fem veckor att få ett par ark. Då kanske man inte ska bli brydd att det tar lite tid att få ett visum förlängt? Men å andra sidan, jag har letat en brevlåda sen jag kom hit. Jag frågade Karen som är inne på sitt femte år som boende här var man hittar en brevlåda, "ingen aning, jag letar fortfarande" sa hon. Så det är kanske ingen rykande åtgång på frimärken om man inte har någonstans att göra av posten?

Men apropå brydd. Jag har en kollega, tänker inte nämna henne vid namn men kära nån. I förra veckan fick hon uppdraget att skriva upp alla nummer på våra maskiner då vi gjorde en inventering. Vi pratar kaffemaskiner, bryggare, kvarnar och mixers. Listan kom och allt var gott. Tills vi insåg att inga nummer stämde. På frågan vilka nummer hon skrivit av så svarade hon att det var så jobbigt att vända på alla apparater för att få reg nr så hon skrev av nåt nummer hon såg på framsidan eller kortsidan som såg lite lagomt käckt ut. Och det roliga är att hon än idag inte kan förstå vad som gick fel. Men det är ju inte allt. Idag skulle hon åka till vårt lager för att hämta en ismaskin då en sån gått sönder på ett av våra caféer och det var lite panik. Det var strax innan kl 10. Vid 13.30 ringer cafét och undrar vad f-n som händer. När vi ringer upp vår kära kollega så sitter hon utanför lagret och väntar på att någon ska komma förbi och låsa upp då hon inte har med sig någon nyckel. Men hon har inte meddelat någon att hon sitter där utan nyckel. Där har hon suttit i 35 graders värme i nästan fyra timmar. Det hade tagit henne 5 min att åka tillbaka till kontoret och hämtat nyckeln. Jösses. Det är såna här saker jag bara inte kan förstå. Som en annan kollega säger till mig idag, "Någon har glömt att stänga kylen ordentligt så det har läckt ut vatten i hela lobbyn". Det är ju inte speciellt bra eftersom vi förvarar grädde och mjölk där som ska ut till caféerna. Två timmar senare när jag går förbi så är dörren fortfarande på glänt och ännu mera vatten på golvet. Du kanske kunde ha knuffat in kartongerna och stängt dörren var mitt heta tips. Hon såg på mig som om jag var från Mars.

Reggae On The Hill

I söndags var det dags för en av de större händelserna på Barbados. Vi har haft en reggae festival i en vecka och i söndags var det dags för Reggae On The Hill vilket var helt fantastiskt!
Vi gick upp med tuppen. Jag gjorde kycklingwraps och Marie fyllde pitabröd med en smarrig vegetarisk fyllning. Vi packade vår stora kylbox, laddade med stolar och filtar och hyrde en bil. Styrde kosan mot öns nordligaste del, St Lucy. Strax innan 10 på förmiddagen hade vi börjat slå läger.


Vid lunchtid började det bli lite trångt. Här har vi en kille som sålde, tja, nötter? Jodå, det var jordnötter i säcken.

Nonstop reggae musik i närmare tolv timmar. Helt underbart! I början flera lokala förmågor men även stora internationella artister spelade. Det var bara så braaaaaa!

Vi njöt! Även fast det blev väldans trångt framåt timmarna.... Här har vi tagit en vilopaus ifrån allt dansande. Marie ljög och sa till de runt omkring oss att jag var resereporter och det smällde högt. När vår cola tog slut och vi trodde vi fick dricka vår rom endast med is kom det colaflaskor skickandes från höger och vänster. Jo, jo, så är det att vara kändis!

En fantastisk dag! Vi såg så mycket draman.... hysteriskt! Det är inne att vara kortklippt, som Rhianna som kommer från Barbados. Så de som inte har kort rakt hår sätter ju naturligtvis på sig en peruk inför en sådan tillställning som denna. Har man då ett riktigt afro-hår så kanske inte allt hår får plats under en peruk med uppklippt nacke, eller? Det hänger lixom ut där bak.... Men det gör ju ingenting så länge du har puffärmar och volangkjol. Tjejen bredvid oss såg precis ut som tjejen i Michael Jacksons video Thriller. Hockeyfrilla på riktigt hög nivå. Tog en bild men den blev inte bra tyvärr. Modet här är inte riktigt vad som är mode hemma, visst är det 80-tals inspirerat även hemma men här ÄR det kläder som jag själv bar på 80-talet. Fattas bara att en Takano overall dyker upp så är det pricken över i:et. Sen har vi ju dessa underbara rastas... Vilket får mig att tänka på min chefs trädgårdsmästare som är en äkta rasta och när han lånade min telefon i förra veckan. Han är nog i 60-års åldern, lååååångt rasta hår och rasta skägg. Efter han lagt på luren kröp det små djur på mitt skrivbord....... Det blev till att spraya med "döskallesprayen". Om det var löss från trädgården eller andra små husdjur vill jag inte veta.

Immigrations, rån, peruker och annat smått & gott

Idag var jag ner till immigrations igen för att hämta ut mitt pass med förlängda visum i. Gick rätt fort, en halvtimma så var det min tur. Receptionisten tog mitt kvitto och gick iväg, kom tillbaka och sa "Jag kan inte hitta det". Nehe, tänkte jag och väntade på en fortsättning (att jag inte lär mig!!!). Så, sa jag till slut. Vad gör vi nu? Kvinnan tittade på mig och ryckte på axlarna. Suck. Jag kan ju inte bara vara utan pass sådär. "Vad gällde det?" sa hon sen. En förlängning av mitt turistvisum sa jag. "Jaha, men jag kan inte hitta det. Vad konstigt". Jo det kan man ju lugnt säga tänkte jag. Du kanske kan kolla en gång till bara utifall att, sa jag ,och till min förvåning så gick hon iväg och kollade en gång till. Och vips! Där var det visst! Smidigt.

Min kollega Greg blev rånad häromdagen. Fick en pistol mot huvudet och blev av med sin mobil. En liten stund senare anmäler en äldre man att han blivit rånad på samma sätt, 40 kr fick rånarna. Och en mobil. Men blev du inte rädd? frågade jag. Nä, det var inte första gången jag fått en pistol mot huvudet och dom här killarna var ju inte ens professionella, sa han lugnt.

Peruk är jätteinne här. Och det gör absolut ingenting att de syns, tydligen. Så många fula, sneda, konstiga, syntetiska peruker som kvinnorna bär - jag blir helt matt! Men de tycker de är jättefina i sina spännande frisyrer och svassar stolt omkring på gatorna. Att det sticker fram lite svart krusigt hår vid öronen när resten är ljusbrunt och spikrakt gör ingenting.

Idag hade vi anställningsintervjuer till våra kaffehak, fem personer. Den första som kom var en kille, en timma för tidigt kom han, svettades så jag tyckte riktigt synd om honom. Han visade sig inte va vad vi letade efter, han borde nog kratta grus eller nåt sånt. Ingen social förmåga alls och vi alla uppfattade honom som säregen minst sagt. Den andra kom aldrig. Ringde aldrig heller. Den tredje kom 1,5 timma för tidigt. På frågan om hon kunde berätta lite om sig själv sa hon, "nä helst inte, jag brukar bli retad då." Hon var 28 år. Den fjärde pratade så tyst att jag inte kunde höra henne genom luckan även fast jag bad henne prata högre. Fick gå ut i entrén till slut. Den femte hade svåra attityd problem. Så det bídde ingen. Rolig var ju hon oxå som sa att hon inte hade några problem med att arbeta skift. Sen kom det fram att hon var ensam med tre barn, inte kunde börja före 9.30, inte sluta efter 16 och hon kunde inte jobba några helger.

Vad mer har hänt då? En släng av matförgiftning här i veckan. Allt är bra nu. Hoppas det skiner lite sol i helgen. Regnperioden har börjat, det kommer några rejäla skurar då och då om dagarna, ibland inte alls. Det är ändå ca 35 grader och luften är så fuktig. Så fort man tittar ut känner man rännilar av svett längs ryggen och håret krullar upp sig en decimeter. Det är då det känns som allra mysigast att tillbringa 25 min på en fullknökad buss på morronen så man blir lite extra varm. Skolan har varit stängd två veckor över påsken och när jag klev på bussen i måndags förväntade mig gott om plats och en restid på 5 min. Det tiden är förbiiii! Nu har man armar, ben, väskor och matlådor högt och lågt medan svetten bara rinner. Jag kommer fräsch som en nyponros till jobbet varje morron. I alla fall låtsas jag det!

Jag klippte mig i veckan. Idag hade jag håret utsläppt för första gången på jobbet, har det alltid uppsatt annars. Där står jag i nytoppat hår, krulligt och fluffigt av all humiditet i luften och min chef Vanita säger "åh vad fin du är i utsläppt hår, även om det är stripigt och saknar volym".

Kalas på jobbet idag!

Det är en rätt så mysig busstur till jobbet. Åker förbi galoppbanan och där är det full fart. Några jockeys rider runt och tränar på banan. Några sitter med uppknäppta hjälmar och fikar och pratar skit. Du ser både ägare, tränare och entusiaster blandat och lukten av stall går rakt in i bussen när vi passerar. En trevlig stund så där på morronkvisten. Idag var det en kille som tappade ett mynt under bussen när han skulle kliva på. Vad gör busschauffören då? Jo han backar hela bussen så killen kan ta fram pengen, typ 50 öre. DET hade inte skett hemma i Sverige!

Så här ser mitt jobb ut. Det är här jag är 6 dagar i veckan numera. Inte konstigt man blivit blek. Dessutom har regnperioden kommit så det blir mycket lite sol på söndagarna.

Idag bjöd företaget på lunch för att två stycken fyllt år nyligen. Vi fick makaronipaj, kyckling, ris & bönor, grillad tonfisk, coleslaw och sötpotatis paj. Makaronipaj är som en gratäng med makaroner, mycket ost och kryddor. Helt okej. Det roliga är ju att så fort det vankas mat på olika typer av tillställningar så är det alltid, inga undantag här inte, makaronipaj, kyckling, ris & bönor och fisk. Jämt. Bajaner är inte så variationsrika, gillar inte nya saker.

Här ser ni Greg som är ansvarig för alla kaffeställen på ön, Gary som kör ut varor och Pearl vår ekonomichef.

Här ser ni ett halvt huvud av Simone som är marknadschef, Cleo som är supervisor ute på ett av kaffeställena, Elroy och Tonya som är tekniker och Sa-Jan som oxå kör ut varor. Vi sitter i vårt träningsrum som de kallar det, bland alla kaffemaskiner och grejjer.

Här är födelsedagsbarnen med cheesecake tårtan. Cecil som är operationell chef och James som är tekniker.

I lördagskväll hade jag Marie, Karen och Mary-Jane över på middag. Jag gjorde turk/libanesiskt med köfte (kryddiga köttfärsjärpar), tabulleh (bulgursallad) och myntayoughurt till det. Sen blev det smulpaj, björnbär, till efterrätt. Det var lyckat. Så pass att Karen ringde på söndagen och ville komma på lunch och äta upp resterna. Sen gick vi över till hotellet som är våra grannar, Coconut Court, och satte oss i strandbaren och tog en drink och kollade in alla roliga männsikor. Det blir alltid någon typ av drama. Många relationsdraman bland turistande par och sen har vi ju strandraggarna som är underbart roliga att studera. Igår svimmade en kvinna och Marie som har en dröm att bli ambulansförare i sitt nästa liv ryckte ut och hjälpte till. Kvar satt jag och Karen med varsin drink och undrade förstrött vad som hände när vi såg Marie galoppera iväg...

Det har varit tre stycken olika och kikat på min lgh, så jag antar att jag kommer att flytta ut igen vid månadsskiftet. En ny lgh varje månad. Inte illa, blir ju riktigt berest även här i huset. Mentalfallet har inte dykt upp än. Såklart. Men jag är i alla fall glad att inte bo kvar i den varma boxen utan får bo luftigt och mera riktigt i den här trean. Så får vi se vad det blir i maj! Kanske dax att hamna på markplan?

Beachparty

Marie fyllde 40 i veckan och på lördagkvällen (påskafton) hade vi ett beachparty hemma på vår strand. Karen fick uppdraget att vara DJ och det tog hon väldans seriöst. Gick inte att få bort henne från platsen och inga önskelåtar gick igenom förrän vi mutat henne med några rom & cola. Då fick vi lite Abba dagen till ära. Kan ju tilläggas att ingen bajan kände igen låtarna eller hade hört talas om Abba. Men å andra sidan så frågade en bajan mig i torsdags vilket år Sverige fick sin frihet från Storbritannien.

Vi hade fiskspett och kycklingspett på menyn som vi åt med salladsspett, grillade grönsaker och bakad potatis. Salladsspett är en fantastiskt bra grej! Man trär helt enkelt salladsblad, gurka, tomat, paprika, morotsskivor, oliver eller vad man nu vill ha på ett spett och så slipper salladen blåsa av tallriken. Finurligt va?

Här är Keisha och Cary från Maries jobb.
Marie hade bjudit in till kl 17 och vid halv åtta tiden började folk komma. Är jag förvånad? Nej. De tänker ju helt annorlunda än oss när det gäller tider. Hon hade oxå bett folk anmäla sig så hon visste hur mycket mat vi skulle göra men.... behöver jag nämna att de som skrivit upp sig inte kom och de som inte skrivit upp sig kom. Typ. Hon hade oxå bett alla ta med sig nåt att dricka. Ingen hade med sig nåt. Inte en enda. Keisha däremot hade med sig coconut bread som hennes mamma bakat och som var underbart gott.

Mary-Jane, Anita och Pat.

Vi var nog ett 30-tal som mest. Några stannade länge och några kom en stund. Helt plötsligt stöter vi på en man vi inte känner, en skotte visade det sig, som står och häller upp en drink och tyckte att det var ett trevligt party och undrar till vem han ska betala. Han var kvar till sist. Vi höll på till halv två snåret. Då fick ju Marie och några till för sig att de skulle bada vilket resulterade i att hennes nycklar försvann. Vi hörde dagen efter att en fiskare fångat upp dem och lagt dem vid en palm men när vi skulle leta efter dem där så var de borta.

Karen hade fixat en tårta som inte gick av för hackor! Lite brownie aktig med chokladmousse emellan och färsk frukt ovanpå.

Idag, annandag påsk, åkte vi till Dover beach och hämtade igen oss efter en intensiv helg. Där var badvakterna på alerten som vanligt. Det vill säga inte alls. Jag har ju glömt att berätta om fenomenet badvakter. På Barbados vet jag inte varför de har badvakter för ingen är där för att kika ut över stranden och havet för att se om någon är i nöd. De har fullt upp med att ragga brudar, sova eller sitta och spana på vilka nya turister de ska lägga in stöten på. Självklart blir det jobbigt att kika i motljus så de sitter oftast med ryggen mot vattnet så de ska se tjejerna bättre. Idag tog de ändå rekord, fyra stycken badvakter ligger på varsin solstol längst bak på stranden och rullar varsin joint och röker på. Det är säkerhet det!

Det kom en man, hög som ett hus eller stenfull, med bar överkropp och jeans sjungandes på stranden. Han ställde sig vid duscharna där man duschar av sig saltvatten o sand och började med sin söndagstvätt. Han tvättade hela sig plus sina kläder. Sjungandes som Louis Armstrong högt och ljudligt över hela beachen. under tiden. När han höll på och rota runt och tvätta skrevet helt ogenerat höll vi bara på att svimma av skratt.

Jo, det blev ju så att jag fick flytta igen. Nu bor jag på vänster sida om Marie i en trea och trivs riktigt bra. Den är svalare och det är skönt med lite utrymme. Natuligtvis skedde inte detta heller utan drama. Saudia och Bianca som bodde här innan mig flyttade ut i tisdags. Kvar var deras gäst från Belgien som vägrade flytta ut. Hon tyckte det vore en jättebra idé att vi delade lägenhet i fem dagar tills hon skulle resa hem. Vad är det med folk? Hon har två vänner och en syster här som hon kan bo hos men nä, vilken bra idé att fråga den nya hyresgästen som hon hejat på en gång om inte de kan dela boende? Till på köpet hade hon tagit med sig sin egna blender hela vägen från Belgien. Det är ju viktigt när man är på semester i två veckor. Packa ner en stor blender, jag hade valt skor och kläder istället i min resväska. Och undrar vad hon hade för problem för den rackarns blendern gick varm dygnet runt. Hon kunde köra den precis när man skulle somna, sådär vid 23-snåret. Sen drog hon igång den igen vid 01.30 och så igång igen vid 05-draget. WHAT??? Köket är precis vid balkongen, som har en gallerdörr - ingen ljudisolerad dörr. Alla lägenheter i huset vetter åt samma håll och har oxå gallerdörrar till balkongerna. Det är med andra ord lyhört. Hur kan man tro att det är okej att dra igång ett världskrig med motorsågar mitt i natten? För den blendern hade nog sina bästa dagar på 50-talet. Vad är det med folk här? Börjar tro det är mig det är fel på eftersom alla andra verkar tänka annorlunda än jag. Helt osökt kommer jag att tänka på jobbet, kanske dax att krypa till kojs om man ska orka med alla fantastiska människor som kommer i min väg där i morron. Natti natti!

Långfredagen, barnvaktsdag

På långfredagen lånade vi barnen från June, Simone och Gail så de fick en barnfri dag. Redan innan kl 9 hade vi hela konkarongen på plats och vi hängde på stranden tills det blev mörkt.

Vi träffade på Adrian som lärde oss att fiska spigg och alla barnen döpte sina fiskar och tog med sig dem hem till sina mammors stora förtjusning ;-)

Vi grillade hamburgare, åt godis och hade det allmänt mysigt.

Grannen lånade ut sina kajaker till barnen och det var en höjdare. Inte ens när tidvattnet drog undan och det blev stenigt kunde vi få upp varken hundar eller ungar ur havet. Men om det var vi eller barnen som var tröttast vid sängdax låter vi vara osagt. Men en härlig dag hade vi!