Immigrations, rån, peruker och annat smått & gott

Idag var jag ner till immigrations igen för att hämta ut mitt pass med förlängda visum i. Gick rätt fort, en halvtimma så var det min tur. Receptionisten tog mitt kvitto och gick iväg, kom tillbaka och sa "Jag kan inte hitta det". Nehe, tänkte jag och väntade på en fortsättning (att jag inte lär mig!!!). Så, sa jag till slut. Vad gör vi nu? Kvinnan tittade på mig och ryckte på axlarna. Suck. Jag kan ju inte bara vara utan pass sådär. "Vad gällde det?" sa hon sen. En förlängning av mitt turistvisum sa jag. "Jaha, men jag kan inte hitta det. Vad konstigt". Jo det kan man ju lugnt säga tänkte jag. Du kanske kan kolla en gång till bara utifall att, sa jag ,och till min förvåning så gick hon iväg och kollade en gång till. Och vips! Där var det visst! Smidigt.

Min kollega Greg blev rånad häromdagen. Fick en pistol mot huvudet och blev av med sin mobil. En liten stund senare anmäler en äldre man att han blivit rånad på samma sätt, 40 kr fick rånarna. Och en mobil. Men blev du inte rädd? frågade jag. Nä, det var inte första gången jag fått en pistol mot huvudet och dom här killarna var ju inte ens professionella, sa han lugnt.

Peruk är jätteinne här. Och det gör absolut ingenting att de syns, tydligen. Så många fula, sneda, konstiga, syntetiska peruker som kvinnorna bär - jag blir helt matt! Men de tycker de är jättefina i sina spännande frisyrer och svassar stolt omkring på gatorna. Att det sticker fram lite svart krusigt hår vid öronen när resten är ljusbrunt och spikrakt gör ingenting.

Idag hade vi anställningsintervjuer till våra kaffehak, fem personer. Den första som kom var en kille, en timma för tidigt kom han, svettades så jag tyckte riktigt synd om honom. Han visade sig inte va vad vi letade efter, han borde nog kratta grus eller nåt sånt. Ingen social förmåga alls och vi alla uppfattade honom som säregen minst sagt. Den andra kom aldrig. Ringde aldrig heller. Den tredje kom 1,5 timma för tidigt. På frågan om hon kunde berätta lite om sig själv sa hon, "nä helst inte, jag brukar bli retad då." Hon var 28 år. Den fjärde pratade så tyst att jag inte kunde höra henne genom luckan även fast jag bad henne prata högre. Fick gå ut i entrén till slut. Den femte hade svåra attityd problem. Så det bídde ingen. Rolig var ju hon oxå som sa att hon inte hade några problem med att arbeta skift. Sen kom det fram att hon var ensam med tre barn, inte kunde börja före 9.30, inte sluta efter 16 och hon kunde inte jobba några helger.

Vad mer har hänt då? En släng av matförgiftning här i veckan. Allt är bra nu. Hoppas det skiner lite sol i helgen. Regnperioden har börjat, det kommer några rejäla skurar då och då om dagarna, ibland inte alls. Det är ändå ca 35 grader och luften är så fuktig. Så fort man tittar ut känner man rännilar av svett längs ryggen och håret krullar upp sig en decimeter. Det är då det känns som allra mysigast att tillbringa 25 min på en fullknökad buss på morronen så man blir lite extra varm. Skolan har varit stängd två veckor över påsken och när jag klev på bussen i måndags förväntade mig gott om plats och en restid på 5 min. Det tiden är förbiiii! Nu har man armar, ben, väskor och matlådor högt och lågt medan svetten bara rinner. Jag kommer fräsch som en nyponros till jobbet varje morron. I alla fall låtsas jag det!

Jag klippte mig i veckan. Idag hade jag håret utsläppt för första gången på jobbet, har det alltid uppsatt annars. Där står jag i nytoppat hår, krulligt och fluffigt av all humiditet i luften och min chef Vanita säger "åh vad fin du är i utsläppt hår, även om det är stripigt och saknar volym".