Kalas på jobbet idag!

Det är en rätt så mysig busstur till jobbet. Åker förbi galoppbanan och där är det full fart. Några jockeys rider runt och tränar på banan. Några sitter med uppknäppta hjälmar och fikar och pratar skit. Du ser både ägare, tränare och entusiaster blandat och lukten av stall går rakt in i bussen när vi passerar. En trevlig stund så där på morronkvisten. Idag var det en kille som tappade ett mynt under bussen när han skulle kliva på. Vad gör busschauffören då? Jo han backar hela bussen så killen kan ta fram pengen, typ 50 öre. DET hade inte skett hemma i Sverige!

Så här ser mitt jobb ut. Det är här jag är 6 dagar i veckan numera. Inte konstigt man blivit blek. Dessutom har regnperioden kommit så det blir mycket lite sol på söndagarna.

Idag bjöd företaget på lunch för att två stycken fyllt år nyligen. Vi fick makaronipaj, kyckling, ris & bönor, grillad tonfisk, coleslaw och sötpotatis paj. Makaronipaj är som en gratäng med makaroner, mycket ost och kryddor. Helt okej. Det roliga är ju att så fort det vankas mat på olika typer av tillställningar så är det alltid, inga undantag här inte, makaronipaj, kyckling, ris & bönor och fisk. Jämt. Bajaner är inte så variationsrika, gillar inte nya saker.

Här ser ni Greg som är ansvarig för alla kaffeställen på ön, Gary som kör ut varor och Pearl vår ekonomichef.

Här ser ni ett halvt huvud av Simone som är marknadschef, Cleo som är supervisor ute på ett av kaffeställena, Elroy och Tonya som är tekniker och Sa-Jan som oxå kör ut varor. Vi sitter i vårt träningsrum som de kallar det, bland alla kaffemaskiner och grejjer.

Här är födelsedagsbarnen med cheesecake tårtan. Cecil som är operationell chef och James som är tekniker.

I lördagskväll hade jag Marie, Karen och Mary-Jane över på middag. Jag gjorde turk/libanesiskt med köfte (kryddiga köttfärsjärpar), tabulleh (bulgursallad) och myntayoughurt till det. Sen blev det smulpaj, björnbär, till efterrätt. Det var lyckat. Så pass att Karen ringde på söndagen och ville komma på lunch och äta upp resterna. Sen gick vi över till hotellet som är våra grannar, Coconut Court, och satte oss i strandbaren och tog en drink och kollade in alla roliga männsikor. Det blir alltid någon typ av drama. Många relationsdraman bland turistande par och sen har vi ju strandraggarna som är underbart roliga att studera. Igår svimmade en kvinna och Marie som har en dröm att bli ambulansförare i sitt nästa liv ryckte ut och hjälpte till. Kvar satt jag och Karen med varsin drink och undrade förstrött vad som hände när vi såg Marie galoppera iväg...

Det har varit tre stycken olika och kikat på min lgh, så jag antar att jag kommer att flytta ut igen vid månadsskiftet. En ny lgh varje månad. Inte illa, blir ju riktigt berest även här i huset. Mentalfallet har inte dykt upp än. Såklart. Men jag är i alla fall glad att inte bo kvar i den varma boxen utan får bo luftigt och mera riktigt i den här trean. Så får vi se vad det blir i maj! Kanske dax att hamna på markplan?