tisdag 27 april 2010

Reggae On The Hill

I söndags var det dags för en av de större händelserna på Barbados. Vi har haft en reggae festival i en vecka och i söndags var det dags för Reggae On The Hill vilket var helt fantastiskt!
Vi gick upp med tuppen. Jag gjorde kycklingwraps och Marie fyllde pitabröd med en smarrig vegetarisk fyllning. Vi packade vår stora kylbox, laddade med stolar och filtar och hyrde en bil. Styrde kosan mot öns nordligaste del, St Lucy. Strax innan 10 på förmiddagen hade vi börjat slå läger.


Vid lunchtid började det bli lite trångt. Här har vi en kille som sålde, tja, nötter? Jodå, det var jordnötter i säcken.



Nonstop reggae musik i närmare tolv timmar. Helt underbart! I början flera lokala förmågor men även stora internationella artister spelade. Det var bara så braaaaaa!


Vi njöt! Även fast det blev väldans trångt framåt timmarna.... Här har vi tagit en vilopaus ifrån allt dansande. Marie ljög och sa till de runt omkring oss att jag var resereporter och det smällde högt. När vår cola tog slut och vi trodde vi fick dricka vår rom endast med is kom det colaflaskor skickandes från höger och vänster. Jo, jo, så är det att vara kändis!


En fantastisk dag! Vi såg så mycket draman.... hysteriskt! Det är inne att vara kortklippt, som Rhianna som kommer från Barbados. Så de som inte har kort rakt hår sätter ju naturligtvis på sig en peruk inför en sådan tillställning som denna. Har man då ett riktigt afro-hår så kanske inte allt hår får plats under en peruk med uppklippt nacke, eller? Det hänger lixom ut där bak.... Men det gör ju ingenting så länge du har puffärmar och volangkjol. Tjejen bredvid oss såg precis ut som tjejen i Michael Jacksons video Thriller. Hockeyfrilla på riktigt hög nivå. Tog en bild men den blev inte bra tyvärr. Modet här är inte riktigt vad som är mode hemma, visst är det 80-tals inspirerat även hemma men här ÄR det kläder som jag själv bar på 80-talet. Fattas bara att en Takano overall dyker upp så är det pricken över i:et. Sen har vi ju dessa underbara rastas... Vilket får mig att tänka på min chefs trädgårdsmästare som är en äkta rasta och när han lånade min telefon i förra veckan. Han är nog i 60-års åldern, lååååångt rasta hår och rasta skägg. Efter han lagt på luren kröp det små djur på mitt skrivbord....... Det blev till att spraya med "döskallesprayen". Om det var löss från trädgården eller andra små husdjur vill jag inte veta.


1 kommentar:

  1. Ta inte med dej de små djuren hem men gärna nån reggae cd så vi också får känna av rytmerna.
    Jag läser både roat och med förvåning hur livet är på Barbados.
    KRAM
    mamma

    SvaraRadera