Drama in i det sista

Jaha, då var det dax att säga hej då - eller på återseende - till denna fantastiska ö som varit mitt hem under fyra månader. Känns overkligt att det lixom är slut nu.



Den vita stranden och det underbart turkosa vattnet.....

Känns jättejobbigt att lämna Coffee och Marie. Mina vapendragare. Såhär kommer jag att minnas dem från vintern 2010, på stranden vid huset.

Sista frukosten på balkongen.....Det var i söndags och kl 9 ringde Jules, hyresvärden, och sa: "De som kikade på lägenheten igår vill ha den. De flyttar in idag så du måste flytta ut nu". TACK! sa jag lagomt glatt.... svalde sista kaffet och sen fick jag rusa in och börja packa ihop med hjälp av Marie. 17 minuter senare var allt ihopkastat i påsar och väskor huller om buller. Ja, varför blir man ens förvånad? Suck. Så de sista nätterna var jag tillbaka där jag började, på Maries bäddsoffa.

Tisdag morron, dagen D, vaknade jag och kunde inte komma ur sängen. Hade såååå ont i ryggen! Det här går aldrig bra tänkte jag och ringde Marie för att få tag på Liz, en irländska som jobbar som massör på gymmet. Underbara Liz ryckte ut och kom hem med massagebänken. Hon var lite tveksam till om jag skulle kunna resa så länge med den ryggen men flyget lyfte först kl 21 så jag tänkte att vi ser under dagen. Började packa ihop (i lusens takt då det lixom inte gick att böja sig så bra) och gjorde en mindre roligt upptäckt. Passet var spårlöst borta!

Precis vad man vill råka ut för. Not. Jag letade i alla påsar och väskor, inte undra på att det inte låg där jag trott eftersom vi packade ihop i 200 knyck några dagar innan. Jag knackade på hos de nyinflyttade och vi letade där. Ingenting. Det var bara till att ringa konsulatet och höra hur de kunde hjälpa mig. "Hej, jag heter Catarina och ska resa hem idag men hittar inte mitt pass. Hur gör jag nu?" "Åh, är det Catarina Eldebro?" säger konsulat-kvinnan. Då visar det sig att en affär har hittat mitt pass och det ligger där för hämtning. Sweet!

Så Marie fick inhandla värktabletter för min rygg och hämta upp passet. Hon e en klippa hon Söderhamnsbruden!

Sista kvällen gick vi på fin-restaurang. Pisces. Jag åt en chili räksallad till förrätt och sen gul fenad tonfisk i pepparsås till varmrätt. Så underbart gott!

Resan hem var ingen lek. Ångrade var tionde minut att jag inte bokat om mig till annan dag då ryggen mådde lite bättre. Från dörr till dörr tog det 24 timmar. Sista flyget, Arlanda - Göteborg, var 3 timmar försenat. Satt bredvid en trevlig kille och vi började prata på. Visade sig att han kom från Hammarstrand! Tänk vad världen e liten!

Väl hemma på Landvetter flygplats möttes jag av ett stort plakat med foto på mig själv och en banderoll "Välkommen hem Catarina". Där stod Emma och Sofia mitt i natten och väntade på mig. Hur gulligt var inte det? Underbart att se några glada ansikten, få några välbehövliga kramar och sen få skjuts fram till dörren med all packning. Tusen tack! Sen hoppade jag in i duschen och sen ner i sängen och sov i 13 timmar!

Jag jobbar just nu stenhårt på att vända tillbaka dygnet, det går inte speciellt bra, hahaha! Ryggen börjar bli bättre, så idag finns nog ingen ursäkt till att inte packa upp. Bara att hugga i. Pratade med Marie i telefon i går kväll och det var både roligt och ledsamt. På ett sätt är det skönt att vara hemma men på ett annat sätt undrar jag vad jag gör här?

Sista arbetsdagen avverkad

Det dök upp en lite annorlunda ansökan på jobbet härom dan. En handskriven lapp, ser ut nästan som skrivet på ett krogblock. Tjejen söker en supervisor tjänst och skryter om sina goda kunskaper i kommunikation. Undrar om hon räknar med skriftlig kommunikation i det? Ber om ursäkt att bilden är felvänd. Jag gav upp efter tredje försöket, den vill helt enkelt se ut så här.



Nu är jag inne på ren hushållstjänstgöring igen. Jobbade sista dagen i fredags. Jag bakade kladdkaka och tog med. Gjorde två stora, 24 bitar till 13 pers, eftersom jag vet de gillar sötsaker här. Men vad jag inte räknade med var att alla tog en rejäl bit av båda två ifall någon skulle vara godare än den andra. Det innebar att vi var fem som redan kl 09.30 snopna fick vara utan kaka. Men det bekom inte de andra alls. Inget dela med sig här inte. Å tre-fika det är ju bara att glömma! Jag hann knappt komma in genom dörren förrän kakorna var på vift. När jag sa att jag tänkt vi skulle fika efter lunch så skrattade de och jag förstod på dem att de trodde jag skojade.


Känns lite märkligt det här att det börjar dra ihop sig. Vill inte ens tänka på att det bara är en vecka kvar tills jag åker hem. Det blir till att maxa dagarna med roliga saker. Det började ju bra med en förkylning och helt däckad igår i feber. Men nu mår jag bättre. Snuvig och trött men ingen feber. Har haft tvättdag som ni ser på tvättlinan bakom mig, och jag lagade lite smarrig svärdfisk till lunch och bjöd in Marie.


Kom just på att jag inte visat några bilder på min nya lägenhet. Nåja, här är delar av köket och utgången till balkongen.

JO men det hände ju en rolig grej i fredags! När jag gick ut och skulle köpa lunch så hör jag hur det är någon som tvärbromsar så det skriker i asfalten och sen hänger på tutan. Jag vänder mig om och där hänger två manliga huvuden ut genom rutan på en lastbil och den ene skriker "My God, you have the most gorgeous ass I ever seen!!!" Själv såg jag nog ut som en guldfisk som gapa efter luft. Sen började alla bilar tuta bakom honom men han brydde sig inte att han spärrade två körfält "Vill du ha mitt nummer?", "Vad heter du?" "Går du här varje dag?" frågorna haglade medan bilarna bakom forsatte att tuta ilsket. DET skulle aldrig hända mig i Sverige.

Äntligen lite tryck i vattenkranen!

I söndags var det Mors Dag här och goda väninnor som vi är fixade jag & Marie picknick och tog med Karen som är enda mamman i gänget ut på utflykt. En för oss ny liten strand och vi fick även några nya små vänner.

Vad händer annars då? Jag jobbar fortfarande. Nu är det sista veckan och sen ska jag slappa i drygt en vecka innan jag styr kosan mot Sverige igen. BA har varslat om strejk dagarna innan och det förb.... askmolnen kommer och går. Vem vet när man får lov att åka hem egentligen? Men så länge jag inte fastnar i London så gör det ju inget.

Jag har fått dille på att dansa. Ja ni läste rätt. Tjejen som nästan vägrat dansa de senaste tjugo åren har nu fått blodad tand. Måste handla om musiken. Får öppna en reggae bar i Göteborg. Så jag och Marie har hängt ute på McBride's flera nätter de senaste veckorna och dansat.

Vi åkte till Oistins och käkade lunch förra veckan, på Surfer's Café. Se så mysigt det ligger! Precis vid vattnet. Och dagens fisk gick inte av för hackor! Galet gott!!!!

Jo men det händer ju stora nyheter på Barbados oxå! Vi har äntligen fått lite tryck i vattnet i vårt hus. Det visade sig vara en läcka under gatan. Så de kom och högg upp ett hål, fixade läckan och åkte. Så nu är det en stor grop mitt i gatan och självklart inga varningsskyltar. Men vi har vatten!!!!! Varmvatten till och med! Jag har inte upplevt varmvatten sen jag kom hit. Underbart! Och att slippa stå slickad efter väggen för att försöka fånga upp de små dropparna med vatten för att få ur schampot. Ett helt annat liv kan man säga att vi fått! Diska går ju som en dans oxå. Wow!

Till helgen blir det katamarantur bland annat. Bokade idag. Ska bli gött! Vi har fått biljetter till finalen i cricket på söndag men eftersom båten var fullbokad på lördag så blir det båttur och ingen cricket final för oss. Jag åker mycket hellre båt och snorklar än tittar på brännboll. Sen får det vara hur mycket världscup som helst.

Idag var jag ner till city en sväng och kom hem med en klänning. Hade tänkt köpa skor men det fanns bara fula. Gick fel oxå och hamnade på gator som inte kanske var så lämpade för en ensam blondin. Jag fick skavsår mellan tårna av flipflopsen efter den lilla extra promenaden. Kom hem svettig och öm mellan tårna, så när Marie kom förbi hittade hon mig bakandes kladdkaka i bikini och klackeskor, hahaha! Här inne vill man helst inte gå utan skor. Har städat slipdamm i fjorton dar men det är fortfarande äckligt överallt.

Vi har en man på jobbet som luktar väldigt mycket svett. Så till den grad att han fått tillsägelser av chefen och lite tips på vad han kan göra för att mildra det hela. I fredags när han kom in så hade han rakat av allt hår och skägg. Nämen Gary, sa jag, snyggt! Kände nästan inte igen dig! "Du" sa han "jag har rakat bort allt hår på kroppen- och då menar jag ALLT hår" sa han och visade med händerna över rygg, bröst och neråt skrevet "och du Cat" sa han och viskade "det är fan vad det kliar!".

Chicken Rita's

I lördags tog Marie och Karen med mig till Chicken Rita's, ett helt underbart matställe som de lyckades träffa på en gång när de körde fel. I ett "garage" på en bakgata lagar Rita den mest fantastiska kycklingen du kan tänka dig. Här i dörren står hennes dotter.

Här nedan är köket, inte stort direkt men vad gör det så länge det blir gott?

Och här sitter vi, enda gästerna just då, bakom trädet ser man ner över havet. Om ni kikar noga kan ni se nåt blått därbakom. Visst är det ett charmigt ställe?! Kommer ni någonsin till Barbados så måste ni ju till Chicken Rita's och äta.

Och så här lycklig blev jag när jag fått in min mat. Serverat i plastkorgar åt vi på papptallrikar med plastbestick. Urcharmigt!

Det var dagens lunch sen bar det iväg till havet, vi tog Dover Beach. Vi blir ju så bra uppassade av Charles där. Han som är gift med en kvinna från Lycksele och som jag har berättat om tidigare.

Ni måste bara klicka upp den här bilden så den blir större så ni ser.... ser ni att "rastan" lindat sitt långa rastahår flera varv runt axeln? Så himla coolt! Lite senare tog han och stoppade ner det i byxfickan, hahaha!

Marie har haft en riktig skitvecka. Började med att hon la plånboken på biltaket när vi åkte från Reggae On The Hill förra helgen. Så den var ju såklart borta. Sedan i början på veckan när hon åkte till jobbet så delade sig moppen i två delar. Som tur var brakade den ihop precis när hon saktat in för att svänga av, annars hade det kunnat gå riktigt illa.

Jag har haft hantverkare hela veckan. De har kaklat om badrummet och köket. Så nu är det slipdamm och skit överallt. Skönt det är över, killarna har jobbat fram till 22-tiden om kvällarna, så det har varit lite påfrestande. Det blev jättebra i alla fall. Idag har vi haft en heldag på stranden, Gail med familj kom över och vi grillade och badade och hade det trevligt.

Jag trodde jag skulle ha jobbat min sista vecka förra veckan men de har svårt att hitta någon ny så jag har lovat att gå in och jobba tre dagar denna vecka som kommer nu. Och eventuellt lika veckan därpå. Jag har bokat om min hemresa och lämnar ön den 25 maj. Det är ju snart! Usch, det känns jättekonstigt!

Jo men just ja, i fredags gick jag och Marie till puben tvärsöver gatan för en afterwork. Då frågar ägaren oss om inte vi kan ansvara för musiken. Jomen visst! Så där satt vi och DJ:ade till kl 2 på natten. Han var jätteimpad och undrade när vi kan komma och spela nästa gång, hahaha!

I går var vi på Reggae Lounge en sväng och dansade. Fullt med folk, jättekul. Det är cricket under nästa vecka här på ön. Nån stor turnering i flera dagar- världscup eller nåt. Vi träffade bland annat på ett gäng australiensare som var här för att titta. Verkar långt att åka för att kika på nåt så tråkigt som cricket....

Lite mera bajanska intryck

Redan kl 07.30 var det nästan 32 grader i lördags morse.
Vi åkte på en liten biltur till östkusten efter jobbet, tänkte äta på vårt favvohak i Bathsheba och ta ett dopp. Efter ca 40 min körning står en vägbom på en bro. Jaha, vägarbete. Man kan ju tycka att det borde funnits en skylt lite tidigare, nu fick vi vända och åka närmare en mil innan vi kunde ta annan väg. Men varför sätta upp en skylt när "alla" ändå vet om vad som sker? Det är ju onödigt. Någon sa att de sagt nåt på en radiokanal någon dag. Och eftersom Bathsheba är en av öns turistattraktioner så har ju självklart alla turister (och vi) lyssnat just då på den kanalen och var fullt medvetna om vägarbetet..... Vilket kanske var tur i oturen att vår omväg tog en timma på kringelikrok vägar för vad får vi se - jo en naken man lunkandes över vägen. Han hade tagit sig en dusch under en kran vid vägkanten och var på väg för att hämta sina kläder på andra sidan. Ingen brådska där inte, vi fick vänta tills han passerat.

Vi hittade ett matställe längs vägen, tvärsöver där jag tagit denna bilden på en färgglad bostadslänga. Det var nog den godaste fisk jag ätit sen jag kom hit, alldeles alldeles underbar!

Idag på bussen till jobbet så klev det på en kvinna med ett litet barn. Inte alls ovanligt och här ger man sin sittplats till en vuxen med små barn. Gör vi det hemma började jag tänka. Och kom på att hemma har ju faktiskt folk barnvagnar. Det har de inte här. Här bär man dem tills de kan gå sen får de gå. Varför? Ja men vad ska de rulla dem på? Det finns ju inga trottoarer. Det funkar helt enkelt inte. Men det lustiga är att jag inte sett det förrän idag. Att ingen har barnvagn. Nåt annat jag reflekterade över i måndags när jag väntade på bussen är att här finns inget klotter alls. Inte på några väggar, murar, busskurer.... allt är rent och snyggt. Nåt annat positivt är att idag kom det frimärken. De har varit helt slut på ön i över en månad. Hur kan frimärken ta slut? Vi beställde frimärken från jobbet, man beställer hos regeringen. Det tog alltså fem veckor att få ett par ark. Då kanske man inte ska bli brydd att det tar lite tid att få ett visum förlängt? Men å andra sidan, jag har letat en brevlåda sen jag kom hit. Jag frågade Karen som är inne på sitt femte år som boende här var man hittar en brevlåda, "ingen aning, jag letar fortfarande" sa hon. Så det är kanske ingen rykande åtgång på frimärken om man inte har någonstans att göra av posten?

Men apropå brydd. Jag har en kollega, tänker inte nämna henne vid namn men kära nån. I förra veckan fick hon uppdraget att skriva upp alla nummer på våra maskiner då vi gjorde en inventering. Vi pratar kaffemaskiner, bryggare, kvarnar och mixers. Listan kom och allt var gott. Tills vi insåg att inga nummer stämde. På frågan vilka nummer hon skrivit av så svarade hon att det var så jobbigt att vända på alla apparater för att få reg nr så hon skrev av nåt nummer hon såg på framsidan eller kortsidan som såg lite lagomt käckt ut. Och det roliga är att hon än idag inte kan förstå vad som gick fel. Men det är ju inte allt. Idag skulle hon åka till vårt lager för att hämta en ismaskin då en sån gått sönder på ett av våra caféer och det var lite panik. Det var strax innan kl 10. Vid 13.30 ringer cafét och undrar vad f-n som händer. När vi ringer upp vår kära kollega så sitter hon utanför lagret och väntar på att någon ska komma förbi och låsa upp då hon inte har med sig någon nyckel. Men hon har inte meddelat någon att hon sitter där utan nyckel. Där har hon suttit i 35 graders värme i nästan fyra timmar. Det hade tagit henne 5 min att åka tillbaka till kontoret och hämtat nyckeln. Jösses. Det är såna här saker jag bara inte kan förstå. Som en annan kollega säger till mig idag, "Någon har glömt att stänga kylen ordentligt så det har läckt ut vatten i hela lobbyn". Det är ju inte speciellt bra eftersom vi förvarar grädde och mjölk där som ska ut till caféerna. Två timmar senare när jag går förbi så är dörren fortfarande på glänt och ännu mera vatten på golvet. Du kanske kunde ha knuffat in kartongerna och stängt dörren var mitt heta tips. Hon såg på mig som om jag var från Mars.

Reggae On The Hill

I söndags var det dags för en av de större händelserna på Barbados. Vi har haft en reggae festival i en vecka och i söndags var det dags för Reggae On The Hill vilket var helt fantastiskt!
Vi gick upp med tuppen. Jag gjorde kycklingwraps och Marie fyllde pitabröd med en smarrig vegetarisk fyllning. Vi packade vår stora kylbox, laddade med stolar och filtar och hyrde en bil. Styrde kosan mot öns nordligaste del, St Lucy. Strax innan 10 på förmiddagen hade vi börjat slå läger.


Vid lunchtid började det bli lite trångt. Här har vi en kille som sålde, tja, nötter? Jodå, det var jordnötter i säcken.

Nonstop reggae musik i närmare tolv timmar. Helt underbart! I början flera lokala förmågor men även stora internationella artister spelade. Det var bara så braaaaaa!

Vi njöt! Även fast det blev väldans trångt framåt timmarna.... Här har vi tagit en vilopaus ifrån allt dansande. Marie ljög och sa till de runt omkring oss att jag var resereporter och det smällde högt. När vår cola tog slut och vi trodde vi fick dricka vår rom endast med is kom det colaflaskor skickandes från höger och vänster. Jo, jo, så är det att vara kändis!

En fantastisk dag! Vi såg så mycket draman.... hysteriskt! Det är inne att vara kortklippt, som Rhianna som kommer från Barbados. Så de som inte har kort rakt hår sätter ju naturligtvis på sig en peruk inför en sådan tillställning som denna. Har man då ett riktigt afro-hår så kanske inte allt hår får plats under en peruk med uppklippt nacke, eller? Det hänger lixom ut där bak.... Men det gör ju ingenting så länge du har puffärmar och volangkjol. Tjejen bredvid oss såg precis ut som tjejen i Michael Jacksons video Thriller. Hockeyfrilla på riktigt hög nivå. Tog en bild men den blev inte bra tyvärr. Modet här är inte riktigt vad som är mode hemma, visst är det 80-tals inspirerat även hemma men här ÄR det kläder som jag själv bar på 80-talet. Fattas bara att en Takano overall dyker upp så är det pricken över i:et. Sen har vi ju dessa underbara rastas... Vilket får mig att tänka på min chefs trädgårdsmästare som är en äkta rasta och när han lånade min telefon i förra veckan. Han är nog i 60-års åldern, lååååångt rasta hår och rasta skägg. Efter han lagt på luren kröp det små djur på mitt skrivbord....... Det blev till att spraya med "döskallesprayen". Om det var löss från trädgården eller andra små husdjur vill jag inte veta.

Immigrations, rån, peruker och annat smått & gott

Idag var jag ner till immigrations igen för att hämta ut mitt pass med förlängda visum i. Gick rätt fort, en halvtimma så var det min tur. Receptionisten tog mitt kvitto och gick iväg, kom tillbaka och sa "Jag kan inte hitta det". Nehe, tänkte jag och väntade på en fortsättning (att jag inte lär mig!!!). Så, sa jag till slut. Vad gör vi nu? Kvinnan tittade på mig och ryckte på axlarna. Suck. Jag kan ju inte bara vara utan pass sådär. "Vad gällde det?" sa hon sen. En förlängning av mitt turistvisum sa jag. "Jaha, men jag kan inte hitta det. Vad konstigt". Jo det kan man ju lugnt säga tänkte jag. Du kanske kan kolla en gång till bara utifall att, sa jag ,och till min förvåning så gick hon iväg och kollade en gång till. Och vips! Där var det visst! Smidigt.

Min kollega Greg blev rånad häromdagen. Fick en pistol mot huvudet och blev av med sin mobil. En liten stund senare anmäler en äldre man att han blivit rånad på samma sätt, 40 kr fick rånarna. Och en mobil. Men blev du inte rädd? frågade jag. Nä, det var inte första gången jag fått en pistol mot huvudet och dom här killarna var ju inte ens professionella, sa han lugnt.

Peruk är jätteinne här. Och det gör absolut ingenting att de syns, tydligen. Så många fula, sneda, konstiga, syntetiska peruker som kvinnorna bär - jag blir helt matt! Men de tycker de är jättefina i sina spännande frisyrer och svassar stolt omkring på gatorna. Att det sticker fram lite svart krusigt hår vid öronen när resten är ljusbrunt och spikrakt gör ingenting.

Idag hade vi anställningsintervjuer till våra kaffehak, fem personer. Den första som kom var en kille, en timma för tidigt kom han, svettades så jag tyckte riktigt synd om honom. Han visade sig inte va vad vi letade efter, han borde nog kratta grus eller nåt sånt. Ingen social förmåga alls och vi alla uppfattade honom som säregen minst sagt. Den andra kom aldrig. Ringde aldrig heller. Den tredje kom 1,5 timma för tidigt. På frågan om hon kunde berätta lite om sig själv sa hon, "nä helst inte, jag brukar bli retad då." Hon var 28 år. Den fjärde pratade så tyst att jag inte kunde höra henne genom luckan även fast jag bad henne prata högre. Fick gå ut i entrén till slut. Den femte hade svåra attityd problem. Så det bídde ingen. Rolig var ju hon oxå som sa att hon inte hade några problem med att arbeta skift. Sen kom det fram att hon var ensam med tre barn, inte kunde börja före 9.30, inte sluta efter 16 och hon kunde inte jobba några helger.

Vad mer har hänt då? En släng av matförgiftning här i veckan. Allt är bra nu. Hoppas det skiner lite sol i helgen. Regnperioden har börjat, det kommer några rejäla skurar då och då om dagarna, ibland inte alls. Det är ändå ca 35 grader och luften är så fuktig. Så fort man tittar ut känner man rännilar av svett längs ryggen och håret krullar upp sig en decimeter. Det är då det känns som allra mysigast att tillbringa 25 min på en fullknökad buss på morronen så man blir lite extra varm. Skolan har varit stängd två veckor över påsken och när jag klev på bussen i måndags förväntade mig gott om plats och en restid på 5 min. Det tiden är förbiiii! Nu har man armar, ben, väskor och matlådor högt och lågt medan svetten bara rinner. Jag kommer fräsch som en nyponros till jobbet varje morron. I alla fall låtsas jag det!

Jag klippte mig i veckan. Idag hade jag håret utsläppt för första gången på jobbet, har det alltid uppsatt annars. Där står jag i nytoppat hår, krulligt och fluffigt av all humiditet i luften och min chef Vanita säger "åh vad fin du är i utsläppt hår, även om det är stripigt och saknar volym".