Första arbetsdagen

I fredags var det alltså dax för min första arbetsdag. Med svart kjol och nystruken blus ställde jag mig och väntade på bussen. Det är ovant att man aldrig vet när bussarna kommer men efter en kvart så kom min buss och jag var på väg. Mötte en av cheferna i dörren som var på väg ut, han släppte in mig och sen var jag ensam. Jag menar helt ensam. I en och en halv timma satt jag själv, telefonen ringde hysteriskt, jag visste inte vart nycklarna fanns så jag kunde inte öppna upp dörrarna och släppa in folk som ville in. Jag tog meddelanden till personer jag inte visste vilka de var, och några jobbade inte längre kvar fick jag veta när Simone äntligen dök upp. Hon stannade en timma sen var jag själv igen. Det är ju bara till att skratta. Introduktion är inget ord som finns i deras vokabulär, det är ett som är säkert!

När det sen blev lunch så fanns inget att köpa i närheten, ingen erbjöd sig att ta mig med ut på lunch eller köpa med sig nåt till mig. Så tack Marie för att du åkte förbi mig med en pirog!!! Dagen fortsatte i samma stil. Helt själv försökte jag styra upp bland samtalen och skrattade hysteriskt för mig själv däremellan. 20 min innan jag ska sluta ringer en av cheferna ner till mig och pratar om ett kontrakt han vill jag ska skriva och det ska vara klart i morron, lördag. Öh, jaha, så du vill att jag ska jobba över? "Nej, nej, det behövs inte. Det räcker om det är klart i morron". Ja, sa jag, men det är lördag i morron. "Ja" sa han. Men då behöver jag nog sitta kvar idag, sa jag, för att hinna. "Nä men det räcker att det är klart i morron". Då anade jag vart det barkade hän, så du menar att jag ska jobba i morron, en lördag? sa jag. "Yes, of course" sa han. Okej, sa jag, det är det ingen som sagt nåt om, att jag ska jobba 6 dagar i veckan. "Oh, sorry about that" sa han. Hur länge ska jag jobba då? frågade jag. "Åh det vet jag inte. Jag vet inte hur länge vi har öppet på lördagar men jag ska ta reda på det tills i morron". Som grädde på moset fick jag vänta på bussen i 55 min när jag skulle hem. Ingen chaufför som vill jobba fredagkvällar tydligen....

Så, igår lördag var jag på jobbet till kl 9 som sagt. Men som vanligt när det gäller bajaner så finns inga egentliga tider så det var bara att hitta en skuggig plats och vänta tills Cecil kom en halvtimma senare och låste upp. Vid tio ringer han ner och säger att han ska droppa dokumentet till mig så jag kan börja skriva kontraktet. Okej. När klockan blev elva hade jag ännu inte sett några papper så jag tänkte att ska jag bli klar innan 12 (det var omkring där jag skulle sluta) är det nog bäst jag går upp till honom och hämtar dem. Utanför dörren kliver jag på nåt. Underlaget till kontraktet. Han har alltså kastat ner dokumenten från övervåningen via trapphuset ner till min våning. Det var vad han menade med droppa. Jag blir så trött....och full i skratt. Det är inte lätt att hänga med i den här nya världen.

Jobb!

Oj här händer det grejjer!
Idag blev jag uppringd på väg till boxercise-passet. Karens chef ville träffa mig redan idag för att prata om ett tillfälligt jobb. Så efter passet och en 90 min lång massage som var smärtsam men välbehövlig, var jag på intervju. Jag ska hjälpa till på kontoret som assistent. Fixa undan en massa som har blivit liggande och assistera nya projekt. Organisatör som jag är så kliar det i fingararna nu! Börjar kl 08.30 i morron, tjoho! Hur länge? Ja, 2-4 veckor eller nåt sånt sa chefen. Var? West India Coffee heter företaget och pysslar alltså med kaffe. En massa spännande kaffemaskiner och nya kaffesmaker fanns där, mmmm!

När jag kom hem från intervjun mötte jag värden som fixade Maries toalett som inte gått att spola med på ett par dagar. Han hade oxå nyheter. Jag ska flytta ut ur mitt rena krypin och in i trean. Tjoflöjt! Ut med svenskan och in med mentalfallet! Men har jag tur och de inte hittar någon som kan bo från maj så får jag bo kvar. Men vi får väl se.... det svänger fort här på Barbados =) . Så är det någon som tänkt komma å hälsa på så har jag nu gott om plats! Skynda skynda på fortet är det bråttom, som Gunde skulle ha sagt.

Men, jag som ska till frissan i morron. Och in och hämta passet nästa vecka. Och vad händer med solbrännan egentligen om den inte får underhåll? Hm, är det rätt att ta ett jobb? Har jag tid med det? Kanske ska fråga om halvtid....

Åh vet ni va! Mamma och Helena, jag har hittat Kullamöri!!!!! Underbart! För er som inte vet vad det är så är det Wasabröds Delikatess. Fråga mig inte varför vi döpte det till Kullamöri, jag var väl 4 och Helena 6 vid det tillfället.

Ikväll blir det att gå på Mamma Mias och äta pizza för att fira mitt nya jobb!

Shoppingendorfiner & gamla traditioner

Det är väl märkligt att man kan bli så himla nöjd och lycklig av att shoppa? Vad är det egentligen som sker i kroppen? I går när jag var på väg hem från stan så kände jag mig totalt lycklig och satt och log hela vägen hem. För jag hade 4 kassar i händerna. Lyckoruset sitter nästan kvar än, eller om det är morronkaffet som ger liknande känslor. Vem vet?



Ett nytt batteri till bankdosan blev det äntligen. Det var inte det enklaste att hitta klockreparationsbutiken. Inne i ett apotek finns en trappa, gå upp för den, gå igenom korridoren som ser ut som en kontorskorridor och där, bakom kröken i rum 7, finns en man med en massa klockor. Batteriet han satte i var "så gott som nytt", vad han nu menar med det. Håller det så jag kan betala räkningarna en gång eller två?



Det bidde även en strandbag av billigaste slag och två klänningar. Säga vad man vill om butikspersonalen men de är lika ärliga som i Thailand. "No, you look fat in that". Tack, den tar jag!

Någon sladd till datorn blev det inte. Jag kunde mer om elektronik än mannen i affären som ville sälja på mig en skarvsladd för telefoner. Så jag antar jag får dras med den enerverande superdåliga internetkopplingen ett tag till. Jag hade alldeles precis nyss skrivit klart dagens inlägg och när jag klickade på publicera-knappen så hade jag ingen koppling och allt försvann. Synd att det inte hjälper att skrika (jag provade inget hände).

Nog för jag är norrlänning men någon måtta på att korta av orden får det väl ändå vara?! Jag har svårt att förstå den bajanska dialekten. Till exempel säger de "Sadda" istället för Saturday. Det är ganska lätt att framstå som dum. När jag frågat tre gånger "ursäkta vad sa du" och ändå inte förstår så ler jag bara och hoppas det kan tolkas som ett bra svar. Vad gör man?

Jag har ju nämnt att jag upplever Barbados som ett kinderägg. Inte bara för all choklad (!) utan för att det hela tiden är överraskningar av olika slag. I söndags kom värden förbi och sa att han pratat med Olivia, kvinnan som bodde i mitt krypin före mig. Hon var nu utskriven från sjukhuset och mådde bra på medicineringen och hon var redo att flytta tillbaka. Va? Öh? Så, efter att ha kommit överens om hyran, jag har städat i fem dagar för att få det okej och köpt lite nya grejer in dit så vet jag inte om jag får bo kvar. Suck. Lägenheten bredvid Marie på andra hållet är en trea och den är ledig från 1 april men ännu har de inte hittat någon ny hyresgäst. Så värdens förslag var att OM de inte får en ny hyresgäst där snart så kan jag bo där i april. Ja, det är ju bara en vecka kvar av mars så vi får väl snart se vad som händer.

Vi planerar Maries 40-års dag för fullt. Vi är ett gäng som ska åka på katamarantur på dagen och sen blir det grillfest på kvällen här hemma på stranden. Då kommer nog de flesta av hennes arbetskamrater oxå. Det är inte många Bajaner som kan simma. När de vita åkte runt Afrikas kuster för att samla in slavar så tog de de som fanns i vattnet och på stränderna. Därför bor än i dag de flesta bajaner i inlandet och har av den anledningen inte heller lärt sig simma. "The sea has no backdoor" som de säger. Traditioner är starka.

Mitt chateau

Här kommer bilder på mitt krypin.

Gallret ni ser är gallret innanför ytterdörren, så det är här man kommer in i lyan.

Kyl, frys, micro, byrå och såklart sängen med prinsesstältet.

En stol att slänga kläder på, en TV (som just nu bara visar en enda kanal - jag är något trött på Dr Phil) och såklart en fläkt!

Badrum är väl att överdriva men en toa och en dusch i alla fall. Ett duschdraperi fungerar som dörr. Bakom de vita dörrarna är en stor garderob, sån man kan gå in i. Det gillar jag!

Jodå det finns även en köksdel. Diskbänken fungerar även som handfat.

Utanför dörren så är Marie närmaste granne, två steg bort. Så min lya använder jag som sovrum och garderob. Det är i Maries lägenhet som det lagas mat, hängs i soffan och såklart på på balkongen.

I går var jag och Mary-Jane på beachen. Vi tänkte att vi provar Boatyard. Där löser man in sig för 30 dollar ( x 4 = 120 kr) och för det så får man solstol, parasoll och sen för en viss del av entré avgiften så får man plocka ut mat och dryck. Praktiskt. MEN vi hade helt glömt att det är onsdag. Ve och fasa! Det är den dagen i veckan som det kryllar av kryssningsbåtar i hamnen och alla passagerarna fullkomligt väller in. Så när vi kom strax före 11 så fanns inga parasoll kvar. Snopet. Så vi knatade vidare och hittade ett ställe intill som hade stolar & parasoll. Dit hittade även de från båtarna som inte heller fick plats på Boatyard, så snart var vi omringade av rökande och skränande ryssar. Det är då det är viktigt att fokusera på annat. Som det fantastiska vattnet. Det är så turkost och klart, så vackert så man tror nästan det är arrangerat. Fin vit mjuk sand... Underbart! Inte en sten på botten. Kommer lite fiskar simmandes i alla möjliga färger. Men det är riktigt hett här. Sådär ni vet att man ser hur luften vibrerar. Det går lixom vågor i luften.

Idag har jag mest promenerat runt och stretchat. Jag anar oråd. Det verkar som att ett ryggskott är på intågande. Så det är bara till att röra sig och stretcha för kung och fosterland. Jag vägrar bli dålig här! Ska ta en tur längs stranden nu snart igen innan det blir mörkt. Innan 19 alltså. I morron blir det nog en ny strandutflykt med Mary-Jane. Å sen är det ju helg!

Grattis Ingemar Stenmark på födelsedan förresten!

Regn idag

I natt började spöregnet och har precis slutat, ca kl 13 lokal tid. Det har regnat in oxå. Ner i digitalboxen så nu funkar inte TV:n. Det står 3 byttor på golvet där jag försökt fånga upp det mesta av vattnet. Det ser fortfarande grått ut så det lär väl komma fler skurar. Jag som tänkt ta mig en stranddag. Men det är så välbehövligt, ön är såååå torr. Och istället så fick mitt hår sig en välbehövlig hårinpackning. Allt gott.

Vad har hänt sen sist då? Jag har skrubbat så jag började flå i händerna. Först då kom jag på att skurhandskar kan vara bra att ha. Så nu är mitt krypin rent och jag flyttade in i fredags. Jag är fortfarande lite nojjig över att det ska komma in djur av olika sorter men hittills så har det varit lugnt. Mitt prinsesstält gör ju sitt oxå så jag känner mig så trygg så. Bilder kommer i veckan. Då får ni även se mitt fulaste inköp hittills i mitt liv. En gräslig bordslampa. Men det finns inga snygga och allt är jättedyrt så det fick bli den billigaste jag hittade. Sen åkte vi till Miami Beach och solade och badade. Åt min första Fly Fish Sandwich - supergod! Provade även på fiskkakor som var som friterade bollar, oxå väldigt goda. I går var vi på stranden här hemma och kikade på en kite surfing tävling och hade picknick. Avslutade med en promenad på boardwalken och en gigantisk glass.

Jo, men i lördags morse när Marie klev ut genom dörren låg en rejäl skit i en 6:a och väntade på henne. Vi vet inte om det är en jättehund eller en människa som givit oss denna present men gu så himla äckligt! Så nu när vi hör något ljud utanför så rusar vi till fönstret för att se om vi kan få se vem det kan ha varit. Är det en människa så vill jag nog inte veta, tror jag kommer att spy. Det påminner om när vi var i Italien och jag var 7 år och klev i en skit som en zigenarkille gjort (han satt i en trapp och sket ner på golvet i hotellobbyn) och jag kom gående i mina nya fina skinnsandaler med kilklack RAKT i skiten och jag började gråta och fick panik. Mina fina skor full med människobajs...

Jag har ju varit på anställningsintervju oxå! Det gick jättebra. De ville ha mig. MEN jag har ju inget arbetstillstånd och att skaffa det här är allt annat än enkelt. Först måste man få ett jobb som ingen annan på ön kan klara av då alla öbor går först. Lyckas man med det så ska arbetsgivaren söka och betala för tillståndet och det kan ta mellan 10 veckor och ett halvår innan det är klart. Beroende på vem du känner eller vem som tar hand om ditt ärende nere på immigrationsverket. Å där vet vi ju hur det kan gå till! Så, min blivande arbetsgivare (ett nyöppnat frukostcafé) hade väl ingen lust att gå igenom hela den proceduren. De skulle ringa tillbaka till mig samma dag men de har inte ringt än och det är så det funkar här. Här säger man "jag ringer senare idag" eller "jag ringer dig i morron" och det är lika säkert som att du i Sverige blir uppringd av någon som kl 04.35 på krogen säger att "jag ringer dig nån dag". Hahaha! Det är underbart med olika kulturer!

Får jag nåt visum tro?

Jag var tillbaka hos immigrationsverket igår. Köade 45 min för att få berätta mitt ärende, 20 min för att få betala och sen ganska exakt 2 timmars väntan för att få träffa handläggaren. Smidigare än jag trott, var förberedd på en heldag. Men det var lika varmt som sist.

Handläggaren, vad ska jag berätta om henne? Hon skulle vidare på begravning direkt efter mig så det var väl tur att jag fick träffa henne innan hon drog igen. Jag sa förstås att det var tråkigt och beklagade förlusten av hennes forna kollega. Då gick hon igång med bibelcitat och sen blev jag kvar i båset med henne och diskuterade kristendomen, Guds vilja, vad står det i bibeln egentligen och hur ska vi tolka det? och så vidare i nästan en timma. Käre värld... Vad gör man inte för att få stanna i solen som egentligen är skadlig för en. Man undrar ju ibland hur man tänker.....

Ja, och hur gick det då? Ja det undrar jag med! Jag ska tillbaka i slutet av månaden för att hämta upp passet och då får jag se vad de stämplat. Idel överraskningar! Hela ön är som ett kinderägg.

Maries granne har flyttat ut lite abrupt. Kvinnan har mentala problem och som vi förstått är hon nu intagen på något sjukhus. Så när värden frågade om jag var intresserad av att flytta in där gav jag honom ett skambud som jag inte förväntade mig skulle gå igenom och jag är inte så angelägen om att ha nåt eget heller. Men så knackade han på och gav mig nycklarna i måndags! Så helt plötsligt har jag ett eget ställe. Endast ca 15 kvm och ett draperi för toan men det funkar ju att sova och förvara grejer där. Och Marie slipper pannlampan på mornarna när hon försöker balansera mellan bäddsoffan och möblerna för att komma till jobbet.

Den lilla lyan är däremot vansinnigt skitig. Damen har som sagt mentala problem och har nog inte städat på det året hon och hunden bott där. Första känslan var bara: Aldrig! Det här kommer aldrig att gå! Kackerlackor och fästingar kröp i sängen, råttskit i mängder under diskhon, allt skitigt, fett och bara så himla äckligt. Men det börjar ta sig nu. Väggarna är vita istället för gråsvarta och gardinerna tvättade. Marie gjorde ett hästjobb med kyl, frys och micro igår. Själv höll jag på i över 2 tim bara med garderoben. Det tar nog hela veckan att städa det lilla utrymmet men det kommer att bli bra till slut. Så, kanske dax att sluta blogga och skrida till verket med städningen då. Hej så länge!

Bridgetown, huvudstaden

Mitt visum går ut idag. Så jag begav mig in till immigrationsmyndigheten i fredags, köade för fotografering och köade för att få berätta mitt ärende. Lokalen var utan luftkonditionering, du fick inte ha med vatten, frukt eller nåt ätbart och det var strikta klädregler. Så jag hade strukit blus och såg ut som jag var på väg till kyrkan. Såååå varmt!

I alla fall, väl framme hos tanten i luckan (som såg ut som att hennes bästa dag var någon gång på 60-talet, inte i närheten av nutid i alla fall) så säger hon efter en glimt på mina papper "Vad gör du här?" Ja, sa jag, mitt visum går ut på måndag och jag behöver förnya det. "Ja men kom tillbaka på måndag då" Öh, jaha.... men nu är jag ju här med alla papper och foton i ordning, kan du hjälpa mig? "Nä, hon som har hand om ditt ärende har två före dig på kö och hon vill gå hem tidigare idag för att det är fredag. Så kom tillbaka på måndag". Ja men då går ju mitt visum ut, sa jag. "Och?" sa hon frågande. Sen la hon till "Nä kom inte på måndag, det är så mycket folk här på måndagar. Kom på tisdag istället". Ja men då har ju mitt visum gått ut, sa jag. "Tisdag är en bra dag, kom då" sa hon och viftade bort mig. Så jag får väl göra ett nytt försök i morron då och hoppas att de inte slänger ut mig direkt.

Jag tog en promenad genom stan i alla fall på vägen hem och här nedan är några bilder:

Golden Cup Hästkapplöpning

I lördags var det dags för årets hästkapplöpning av stora mått. Limousiner kom framkörandes och än den ena paljettklänningen efter den andra gled in genom entrén. Premiärministern var där och alla "viktiga" inom näringslivet på ön. Tyvärr vågade jag inte ta några bilder på dem eller alla galaklänningar. Inte heller på Elvis som satt i publiken i full utstyrsel som rätt var det va reste sig upp och sjöng: "I'm all shook up". Intressant.

Karen och Gabriel pratar taktik inför loppen, framförallt inför lopp 8: Guld Cups loppet.
Vi hade en jättetrevlig dag. Jag ser fram emot nästa race.

Och Karen fick rätt! Tjihoooo! Hon plockade hem vinnaren i Guld cupen vilket inte var storfavoriten utan något av en liten outsider. Grattis!

Avslutning med karaoke i Holetown!

På andra gatan (Second Street) i Holestown är det karaoke ute på gatan på söndagkvällar. Inte så konstigt för baren är ju inte den största (lilla blå luckan ni ser bakom Marie) så vart annars får man plats?

Här är vi, lite schysst sandiga o saltiga, med Julian - Barbados svar på James Blunt. Han sjöng riktigt likt!

Gatan är knökad med folk från alla håll och kanter som dansar, sjunger och minglar. Underbart!

En tur till Gayle

Vi hyrde en rolig bil och drog ut på äventyr, tänkte hälsa på Gayle och familjen.

Här bor Gayle, Michael och barnen.

Lite utsikt på vägen.

Keenan (Gayles son) hängde med på en tur.

Marie gullar med kossan =)

En liten ötur

Östra sidan är lite "ruffare" med klippor, jättehöga vågor och inte alls så badvänligt. Däremot är det öns bästa surfing på östsidan.

När man åker inåt så blir det lite djungelaktigt och bergigt. Känns lite trekking i Thailand över det hela.

Slingrande vägar. Det här är förresten en motorväg. Det går knappt att möta nån men det är alltså en motorväg och folk kör därefter. Gasen i botten!

Lilla blondie bland sockerrören. Hur hittade de hem efter en dagskörd? De är ju jättehöga!

En by någonstans i förbifarten.

En heldag på katamaran

Vilken härlig dag! Vi var ombord kl 9 i lördags morse och kom tillbaka vid 15-tiden. Strålande väder (som alltid) och en supertrevlig besättning. Vi fick mat och dryck hela dagen, snorklade bland sköldpaddor och fiskar och hade det bara så himla gött!

Marie och Karen på väg upp efter ett dopp.

Vi satt förståss längst fram och glassade. Å längst bak på båten fanns rutchkana!