I natt började spöregnet och har precis slutat, ca kl 13 lokal tid. Det har regnat in oxå. Ner i digitalboxen så nu funkar inte TV:n. Det står 3 byttor på golvet där jag försökt fånga upp det mesta av vattnet. Det ser fortfarande grått ut så det lär väl komma fler skurar. Jag som tänkt ta mig en stranddag. Men det är så välbehövligt, ön är såååå torr. Och istället så fick mitt hår sig en välbehövlig hårinpackning. Allt gott.
Vad har hänt sen sist då? Jag har skrubbat så jag började flå i händerna. Först då kom jag på att skurhandskar kan vara bra att ha. Så nu är mitt krypin rent och jag flyttade in i fredags. Jag är fortfarande lite nojjig över att det ska komma in djur av olika sorter men hittills så har det varit lugnt. Mitt prinsesstält gör ju sitt oxå så jag känner mig så trygg så. Bilder kommer i veckan. Då får ni även se mitt fulaste inköp hittills i mitt liv. En gräslig bordslampa. Men det finns inga snygga och allt är jättedyrt så det fick bli den billigaste jag hittade. Sen åkte vi till Miami Beach och solade och badade. Åt min första Fly Fish Sandwich - supergod! Provade även på fiskkakor som var som friterade bollar, oxå väldigt goda. I går var vi på stranden här hemma och kikade på en kite surfing tävling och hade picknick. Avslutade med en promenad på boardwalken och en gigantisk glass.
Jo, men i lördags morse när Marie klev ut genom dörren låg en rejäl skit i en 6:a och väntade på henne. Vi vet inte om det är en jättehund eller en människa som givit oss denna present men gu så himla äckligt! Så nu när vi hör något ljud utanför så rusar vi till fönstret för att se om vi kan få se vem det kan ha varit. Är det en människa så vill jag nog inte veta, tror jag kommer att spy. Det påminner om när vi var i Italien och jag var 7 år och klev i en skit som en zigenarkille gjort (han satt i en trapp och sket ner på golvet i hotellobbyn) och jag kom gående i mina nya fina skinnsandaler med kilklack RAKT i skiten och jag började gråta och fick panik. Mina fina skor full med människobajs...
Jag har ju varit på anställningsintervju oxå! Det gick jättebra. De ville ha mig. MEN jag har ju inget arbetstillstånd och att skaffa det här är allt annat än enkelt. Först måste man få ett jobb som ingen annan på ön kan klara av då alla öbor går först. Lyckas man med det så ska arbetsgivaren söka och betala för tillståndet och det kan ta mellan 10 veckor och ett halvår innan det är klart. Beroende på vem du känner eller vem som tar hand om ditt ärende nere på immigrationsverket. Å där vet vi ju hur det kan gå till! Så, min blivande arbetsgivare (ett nyöppnat frukostcafé) hade väl ingen lust att gå igenom hela den proceduren. De skulle ringa tillbaka till mig samma dag men de har inte ringt än och det är så det funkar här. Här säger man "jag ringer senare idag" eller "jag ringer dig i morron" och det är lika säkert som att du i Sverige blir uppringd av någon som kl 04.35 på krogen säger att "jag ringer dig nån dag". Hahaha! Det är underbart med olika kulturer!
Underbart med olika kulturer.Här i Sv så är ju allt så himla ordning och reda,näst intill fyrkantigt ibland, så det verkar spännande på Barbados.Hoppas det ordnar sig.
SvaraRaderaHär har Gustav åkt Sörgårdsloppet med dagis ute på den snöfyllda ängen, solsken och nöjda barn.
Må så gott.
Kramar Åsa o alla pojkar.
Öppna eget kafé!!
SvaraRaderaJag kommer och diskar litet då och då och bakar goda kanelbullar och kärleksmums!!
Kram
Mamma