onsdag 10 mars 2010

Får jag nåt visum tro?

Jag var tillbaka hos immigrationsverket igår. Köade 45 min för att få berätta mitt ärende, 20 min för att få betala och sen ganska exakt 2 timmars väntan för att få träffa handläggaren. Smidigare än jag trott, var förberedd på en heldag. Men det var lika varmt som sist.

Handläggaren, vad ska jag berätta om henne? Hon skulle vidare på begravning direkt efter mig så det var väl tur att jag fick träffa henne innan hon drog igen. Jag sa förstås att det var tråkigt och beklagade förlusten av hennes forna kollega. Då gick hon igång med bibelcitat och sen blev jag kvar i båset med henne och diskuterade kristendomen, Guds vilja, vad står det i bibeln egentligen och hur ska vi tolka det? och så vidare i nästan en timma. Käre värld... Vad gör man inte för att få stanna i solen som egentligen är skadlig för en. Man undrar ju ibland hur man tänker.....

Ja, och hur gick det då? Ja det undrar jag med! Jag ska tillbaka i slutet av månaden för att hämta upp passet och då får jag se vad de stämplat. Idel överraskningar! Hela ön är som ett kinderägg.

Maries granne har flyttat ut lite abrupt. Kvinnan har mentala problem och som vi förstått är hon nu intagen på något sjukhus. Så när värden frågade om jag var intresserad av att flytta in där gav jag honom ett skambud som jag inte förväntade mig skulle gå igenom och jag är inte så angelägen om att ha nåt eget heller. Men så knackade han på och gav mig nycklarna i måndags! Så helt plötsligt har jag ett eget ställe. Endast ca 15 kvm och ett draperi för toan men det funkar ju att sova och förvara grejer där. Och Marie slipper pannlampan på mornarna när hon försöker balansera mellan bäddsoffan och möblerna för att komma till jobbet.

Den lilla lyan är däremot vansinnigt skitig. Damen har som sagt mentala problem och har nog inte städat på det året hon och hunden bott där. Första känslan var bara: Aldrig! Det här kommer aldrig att gå! Kackerlackor och fästingar kröp i sängen, råttskit i mängder under diskhon, allt skitigt, fett och bara så himla äckligt. Men det börjar ta sig nu. Väggarna är vita istället för gråsvarta och gardinerna tvättade. Marie gjorde ett hästjobb med kyl, frys och micro igår. Själv höll jag på i över 2 tim bara med garderoben. Det tar nog hela veckan att städa det lilla utrymmet men det kommer att bli bra till slut. Så, kanske dax att sluta blogga och skrida till verket med städningen då. Hej så länge!

1 kommentar:

  1. Oj då ska jag inte sucka och pusta nu när jag tar fram dammsugaren och moppen. Det är ju som en dans jämförelsevis.
    Jag önskar lycka till med den stora våningen!
    Kram - Mamma

    SvaraRadera