Första arbetsdagen

I fredags var det alltså dax för min första arbetsdag. Med svart kjol och nystruken blus ställde jag mig och väntade på bussen. Det är ovant att man aldrig vet när bussarna kommer men efter en kvart så kom min buss och jag var på väg. Mötte en av cheferna i dörren som var på väg ut, han släppte in mig och sen var jag ensam. Jag menar helt ensam. I en och en halv timma satt jag själv, telefonen ringde hysteriskt, jag visste inte vart nycklarna fanns så jag kunde inte öppna upp dörrarna och släppa in folk som ville in. Jag tog meddelanden till personer jag inte visste vilka de var, och några jobbade inte längre kvar fick jag veta när Simone äntligen dök upp. Hon stannade en timma sen var jag själv igen. Det är ju bara till att skratta. Introduktion är inget ord som finns i deras vokabulär, det är ett som är säkert!

När det sen blev lunch så fanns inget att köpa i närheten, ingen erbjöd sig att ta mig med ut på lunch eller köpa med sig nåt till mig. Så tack Marie för att du åkte förbi mig med en pirog!!! Dagen fortsatte i samma stil. Helt själv försökte jag styra upp bland samtalen och skrattade hysteriskt för mig själv däremellan. 20 min innan jag ska sluta ringer en av cheferna ner till mig och pratar om ett kontrakt han vill jag ska skriva och det ska vara klart i morron, lördag. Öh, jaha, så du vill att jag ska jobba över? "Nej, nej, det behövs inte. Det räcker om det är klart i morron". Ja, sa jag, men det är lördag i morron. "Ja" sa han. Men då behöver jag nog sitta kvar idag, sa jag, för att hinna. "Nä men det räcker att det är klart i morron". Då anade jag vart det barkade hän, så du menar att jag ska jobba i morron, en lördag? sa jag. "Yes, of course" sa han. Okej, sa jag, det är det ingen som sagt nåt om, att jag ska jobba 6 dagar i veckan. "Oh, sorry about that" sa han. Hur länge ska jag jobba då? frågade jag. "Åh det vet jag inte. Jag vet inte hur länge vi har öppet på lördagar men jag ska ta reda på det tills i morron". Som grädde på moset fick jag vänta på bussen i 55 min när jag skulle hem. Ingen chaufför som vill jobba fredagkvällar tydligen....

Så, igår lördag var jag på jobbet till kl 9 som sagt. Men som vanligt när det gäller bajaner så finns inga egentliga tider så det var bara att hitta en skuggig plats och vänta tills Cecil kom en halvtimma senare och låste upp. Vid tio ringer han ner och säger att han ska droppa dokumentet till mig så jag kan börja skriva kontraktet. Okej. När klockan blev elva hade jag ännu inte sett några papper så jag tänkte att ska jag bli klar innan 12 (det var omkring där jag skulle sluta) är det nog bäst jag går upp till honom och hämtar dem. Utanför dörren kliver jag på nåt. Underlaget till kontraktet. Han har alltså kastat ner dokumenten från övervåningen via trapphuset ner till min våning. Det var vad han menade med droppa. Jag blir så trött....och full i skratt. Det är inte lätt att hänga med i den här nya världen.